Tro det eller ej, men det funkade väldigt bra. De är som "fölk". Jag fick slipa lite på de värsta ställena med självsprickor. Nu ska de bara skötas framöver också.
Spret med tårna.
Jag har också kunnat sätta igång med löpningen igen. Leos lunchsovtid blir i löpvagnen med mig bakom. Igår somnade han inte direkt så då fick jag springa lääääänge. Bra att knät höll. Rehab är grejen helt enkelt.
Nu förbereder jag mig för helgens kalas för Leo. En kombinerad 1,5 års kalas med resereportage från Sydkorea. Blir kul hoppas jag.
Tittar tillbaka bland alla bilder för att fixa ett bildspel och i mobilen finns bilder från innan jag blev mamma. Hmm, känns då väldigt overkligt det som hänt! Jag behöver liksom påminnas.
Nu ska jag gå och hämta godingen, varför sova ensam när det inte behövs?! Hi, hi!
Vi gläds alla av den nya lilla familjen. Tack för 1,5 års kalaset.
SvaraRadera