6 juni 2014

Gränsen mot Nordkorea

Uuu, lite nervös var jag allt. På väg i buss mot gränsen till Nordkorea. Vi såg Nordkorea redan innan vi var framme på flera ställe. Bergen helt kala på träd. De behöver dem för att kunna laga mat och för att värma sig. Stannade på flera platser. En där freedom bridge låg. Där kom alla Sydkoreaner tillbaka när kriget fick stillestånd. Helt igenmurad nu. Man kom inte längre. Helt galet konstigt.

På insidan av staketen ligger en massa risfält. Staket mot Sydkorea och staket mot Nordkorea, däremellan ligger DMZ, en zon där ingen får vara typ. De som ändå bor där behöver inte betala skatt och barnen får fri skolgång. Om en kvinna gifter sig med en man utanför denna zon måste hon flytta, men om en man gifter sig med en kvinna får hon flytta in. Zonen är full med minor och ingen får vara ute efter att mörkret faller. Men mest är det orörd mark sedan den uppkom vid stilleståndet. Det betyder att det är mycket orörd mark där. Skulle zonen öppnas igen kan man tänka att det kommer bli en nationalpark.

Idag är det Memorial day och igår dagen före. Särskilt speciellt. Jag kan tänka mig att området runt freedom bridge är totalt igenkorkat idag av Sydkoreaner.

Vid gränsen fick vi gå igenom en stor byggnad som Sydkoreanerna byggt för att släktingar och vänner från ord ska kunna komma dit, att de ska kunna prata med dem där. Men ingen kommer. De vågar inte. För att få över meddelanden kan man ibland från Syd skrika meddelanden över med diktafon och ibland läggs det lappar under en sten. Det får man inte alls göra.

Jag vågar inte visa bilderna från gränsen. Tänk om jag tagit åt fel håll eller gjort något konstigt. Då anses man som spion för Nordkorea och kan åka i finkan. Löjligt kanske, men varför chansa.

Otroligt märklig känsla iallafall att stå där och se. Nordkoreas flagga som de satt uppe på en 160m hög pelare för att ha en mycket högre än Sydkoreas flagga som satt på en 100m hög pelare. Dessutom står alla soldater i combatställning utanför och mellan de byggnader vi går igenom för att komma fram till gränsen. Gränsen beträder vi inuti ett hus där förhandlingsbord står med mikrofoner på. Detta bord får vi inte vidröra. En dörr går ut mot Nordkorea. En vakt står precis på gränsen en sr vid dörren ut mot Nordkorea. Den får vi absolut inte gå nära. Vi går i två led tätt hela vägen och får fota på kommando. Inte annars och aldrig mot Sydkorea, bara mot Nord. Kusligt, overkligt och känns blandat som ett skämt och blodigt allvar. Phu, det var skönt att åka därifrån igen.

1 kommentar:

  1. Du och Johan är verkligen med om nåt så otroligt så det är inte sant! Så himla positivt med att få ett barn men också att se och uppleva den fruktansvärda politiska situationen,
    Kom hem så fort ni kan!!!
    Kramis Anja

    SvaraRadera