10 juli 2012

Mycket adrenalin under ett dygn

Jaaa, det började igår natt vid 24.00 när en bil körde förbi utanför och som sedan stannade bakom grannens hus mot skogen. Den åkte aldrig därifrån och eftersom det åker lite skumma bilar här då och då så gick adrenalinet igång. Lyckades sova till slut iallafall.

På förmiddagen idag drog jag igång med att fixa provianten till bygget. Det behövdes en släpkärra så det vara bara att dra igång att montera den på bilen och köra iväg. Jag har alltid lite adrenalinpåslag när jag gör detta själv. Det är så förbannat knöligt att få på den, det skarvar och man får slita och dra och böka för att det ska funka. De är inte tillverkade på ett smart sätt tycker jag och inte för kvinnor. Men jag fick på den iallafall och åkte iväg. Kom hem med allt också och nu såtr den där den stod förut kärran. Phu!



En sån här hade varit lättare :)
Sen...
...flög det ta mig tusan in en sädesärla i huset genom altandörren med Linus efter sig. Den rundade köksfläkten och åkte sedan ut i stora rummet. Förbannat också, nu ryker lamellgardinerna tänkte jag och en massa annat också. Hur ska ajg få ut den, men den hittade snabbt ut själv. Men då kom nästa chock. Mitt framför näsan på mig, mindre än 3m och cirka 1m ovan mark snappas en annan sädesärla upp av en sparvhök (tror jag det var) och den sädessärla som kom ut från mig tar fart efter sparvhöken men inser till slut att det inte kommer att gå och åker tillbaka til oss och sätter sig på en lyktstolpe för att vila ut.




Ok, Johan ringer och jag ska berätta ovanstående, mitt i allt detta får jag se en jättestor insekt som ser ut som en kolibri. (Stor dagsvärmare 45-55mm i vingbredd) Den tar nektar från mina petunior. Den är jättefin och jättestor och vingarna går precis som på en kolibri. För typ 5 år sedan hade jag sådana i min förra trädgård också i doftande petunior. Då var de här för att det var så varmt, de bor inte här annars. Men nu var det iallafall en sådan här igen. Tror du inte Linus såg sin chans, jag fick slänga ifrån mig telefonen och skrika åt Linus som redan var framme vid insekten, men jag tror Linus blev lite paff av hur stor den var och alla virvlande vingar för insekten klarade sig. Insekter och fåglar är inget för mig, trots att jag är biolog. Men fascinerande är de på avstånd och med kontroll.



Jisses nu är det dags för sängen.
God natt.
Jag har myggnätet tätt förslutet i fönstret.

2 kommentarer:

  1. Usch, äckligt!!! Hatar fjärilar, och den där insekten ser ju ut som en fet äcklig fjäril!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättestor. Fast den ser ut som en kollibri mer än en fjäril. Korsning melan fjäril och trollsända. Uhh, gillar dem inte heller.

      Radera