30 januari 2012

Snygg, vacker, söt...och fåfäng

Det finns riktigt snygga människor, det finns också fantastiskt vackra människor. Sådana man inte vill sluta titta på. Snygga kan de flesta människor bli med rätt kläder, rätt frisyr, makeup och hållning. Vacker det är man, men kan man bli det? En vacker människas glans kan dock snabbt slockna om själen inte håller samma mått. En vacker själ gör också utsidan mer lysande. Äh, nog om detta... Varför babblar jag om detta?

Grejen är den att jag definitivt inte alltid gör mig så snygg som jag kan bli och frågan är om jag verkligen ska/vill det. Jag liksom prioriterat bort det ibland.
Jag menar, att raka väl valda kroppsdelar, är riktigt jobbigt, men jag tycker det är snyggt. Benen är sådana. Men fy tänker jag ibland vad de ser ut. Torra dessutom.
Fötterna är ett verkligt kapitel för sig. Fy fan rent ut sagt vad de ser ut. Nej men ush. Jag måste göra något åt detta, men uhhhh vad tråkigt och tidsödande.
Nu är inte naglarna vad de var för två månader sedan heller och inte händerna de sitter på. Torra och nagelbanden växer hej vilt.
Håret som sitter på skallen skulle ha tonats sedan december, men det är inte gjort ännu, klippning borde beställts för flera veckor sedan. Luggen har växt för långt och sätts numera upp med nålar. (Lite fixande med andra ord)
Skinnet på armbågarna är snustorrt i jämna mellanrum och behandlas allt för sällan med fet kräm. Jag får till och med torrexem, fast jag inte behöver, samma i knävecken.
Ansiktet är torrt som fnöske, men det smörjer jag iallafall varje kväll för det stramar annars, och kliar.

Nu till den stora frågan. Vad är det som gör att jag lägger åtskilliga timmar åt att forma kroppen med hjälp av träníng och kost för att innerst inne faktiskt tillfredsställa den lilla gnutta fåfänga jag har, (jo den finns där)men inte lägger någon tid alls i princip på det som omsluter musklerna? Huden som omfamnar dessa muskler den skiter jag i. Hur dåraktigt är inte det?  För det första syns det ju inte lika bra ut, för det andra kan ju huden gå sönder och då gör det bannemig ont, och det kliar och har sig. Men om vi ska tillbaka till fåfängan. Jag avundas de människor som har en välvårdad hud, som bryr sig om den och värnar om den. De kanske å andra sidan avundas mig som tränar det som finns därunder. Frågan är om de som har välvårdad hud lägger ner så mycket tid på den, eller om den bara är sådär snygg? Jag måste lägga ner mycket tid på min för att den ska bli sådär snygg som jag vill ha den. Min hud förtjänar mer! Den ska ju också vara med i många år till, inte bara det som finns innanför. Dessutom får fåfängan som den vill.

Men... tänderna de körs numer med tandtråd de dagar jag styrketränar. En riktigt bra rutin, en bra sak med årets lista.

2 kommentarer:

  1. jag tror utsidan ger insidan en chans. iallfall i vissa fall. men jag blir så trött på folk som väljer vänner efter utsidan/popularitet. kan säga att nu på gymnasiet är det fullt av sådant.
    Jag sminkar mig iallfall för min egen skull, och orkar jag inte sminka mig. nej då gör jag inte det. men att känna sig blek, torr och lite tjock är nog ganska vanlig på vintern.. men känslan av att se sin kropp bli mer och mer vältränat är ju perfekt!

    men jag tycker du är jättefin även om du inte har massa smink och sånt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hannah, du är klok och fin du och jag håller med. Jag orkar inte heller sminka mig alltid som du vet. Men när huden och fötterna och håret ser ut och känns som bedrövelse, då är det dags att ta hand om sig känner jag. Fötter är ju jätteviktigt, man kan ju till och med gå kurs för att lära sig ta hand om dem.
      Jag hoppas verkligen mina vänner väljer mig för insidan för det är så jag väljer dem. Vänner är till för att stärka dig själv, det du blir stärkt av ska du välja. Och fåfängan yttrar sig på olika sätt och i olika grad hos oss människor.
      Kram och lycka till med vännerna på gymnasiet.

      Radera