10 oktober 2011

Börjar kännas som hemma

Oops, fick en sådan där skön hemmakänsla förra veckan. Idag kom den igen. Lite konstig är den dock. Den inföll sig i köket. Jag kommer hem från träningen. Jag väntar på att något ska bli klart i micron. Jag kollar över golvet och så kom det. Antagligen har jag stått där ganska många gånger nu hängandes med röven mot köksön, och väntar på att något ska bli klart efter att jag varit och tränat. Det kändes gött på något sätt bara. Hemvant liksom. Den var inte riktigt i samma kaliber som de hemmakänslor man hade hemma hos mamma och pappa, men det kommer nog och bli.

Sådana hemmakänslor som jag hade när jag fortfarande bodde hemma för sisådär snart 15 år sedan var dessa. Jag vet precis hur de känns fortfarande och är tacksam över att jag har dem.
  • Kaffebryggaren sätts igång av pappa på morgonen. Det var en perkulator och de låter lite speciellt.
  • Symaskin som brummar på kvällen.
  • Söndagsfikat med mammas snabba chokladkaka, eller när man fick hembakt kake.
  • Hemfärden från simträningen. Och då är det mest de där hemfärderna när man var helt död jag kommer ihåg. En mycket speciell känsla.
  • Dra ner persinnerna på kvällen, shit, det var läskigt. Helt bäcksvart var det utanför.
  • Lördagsmorgnar när det var dags för morgonsimträning, och när man kom hem ifrån den. Det var då oftas kakebaket höll på och man hade chansen att käka typ hur mycket man ville. Och det var mycket kan jag lova.
  • Klorlukten i tvättstugan, den fanns alltid där, efter badkläder och handdukar tillhörandes 3 ungar.
  • Pluggandet i sängen på mitt rum. Jag ritade alltid allt i häften och gjorde listor, sorterade och radade upp. Jag var en hejare på att plugga. Håller fortfarande på med det, att sortera och rada upp och gruppera när det är något problem som ska lösas, eller om det är något som jag ska förmedla. Jag gillar mönster har jag märkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar