17 juni 2011

7 månader i lägenhet, en känslosam tillbakablick

Oj, vad är detta för känslor som blommar upp? Jag håller på med att plocka ner saker i kartonger och kom till lådorna i hallen. Där fann jag alla skidhandskar, mössor och halsdukar och då helt plötsligt slog det rakt emot mig. Herre jisses, vi har ju bott här ganska länge. Har det varit kul? Nja, vi körde skidor som idioter i vintras. Var det för att skingra tankarna på vart vi bodde?  Det var vinter länge ju, det vet jag inte om jag verkligen reflekterade över. Det var på något sätt lättare under vintern att bo här, det fanns ju inte så mycket mer att göra än att åka skidor på helgen. Då njöt jag av solen och glittrande grenar. Det var skönt att gå hem från gymmet i mörkret och med gatlyktor som spred ett fint ljus. Det var inte att jag just skulle hem som var underbart utan att få se snön och uppleva det runt mig som gjorde att jag njöt.

Jag minns också första gången jag sprang i shorts i år. Underbar känsla! Då vet jag också att jag funderade på hur det såg ut i min trädgård, som jag fortfarande ser som min. Konstigt, men sant. Jag tycker att det är jobbigt att inte få gräva, att inte få vara ute hela tiden, oavsett regn, sol, snö. Det är lättare att vara ute spontant när man har hus. Bara gå ut och sätta sig. För att komma ut när vi bott här har jag oftast kört ett träningspass. Jag har helt enkelt överlevt denna persiod genom att träna. Vad tusan hade jag gjort om jag inte hade haft det? Blivit deprimerad, rastlös, otrevlig. Vad vet jag.

Alla gånger jag hämtat brorsan och vi åker iväg för ytterligare ett pass i gymmet, det har varit underbart. Alla gånger vi packat skidorna, snört på oss löparskorna. Tagit bilen ut till tomten som senare blev huset. Packat bilen för att åka till Kvarnviken. Suttit på balkongen och tagit en kaffe. Räknat ner dagarna. Drömt genom att läsa tidningar. Räknat pengar som vi sparat genom att bo här. Alla dessa saker har gjort att jag överlevt och utvecklats.

Men shit vad det snörde till i bröstet precis när jag tittade i dessa lådor med skidhandskar och halsdukar och mössor. Då när vi åkte skidor var det en evighet kvar tills vi skulle flytta, nu är det 20 dagar och jag kommer att fixa detta. Det har dock varit hårdare än vad jag trott och refleterat över. Det föll inte över mig förens nu.
Nu blev jag lycklig!

1 kommentar:

  1. Va go du är!!! Jag känner att jag vill ha lite mer Frida i mitt liv! Kram!

    SvaraRadera