Kyla

Huja vilken kyla det är, jag gillar kylan och vintern mycket.

Jag känner mig lugnare på något sätt. Snön hjälper till att bädda in allt så det blir mysigt och varmt i hjärtat. Idag var det dock inte värme jag kände i hjärtat utan något annat. Inte kyla heller, men något obehagligt. Jag har varit och hämtat posten vid vårt gamla boende. Kändes som att det fortfarande var jag som bodde i huset på något sätt. Ville liksom gå in och hälsa på Linus och sätta mig i vardagsrummet och spana ut. Ta en sväng i spåret. Ush, nu fick jag ont i magen också. Men man måste väl få komma ihåg lite av det gamla och minnas det som var så bra. Sen är det ju så att det är bra nu med och det kommer bli helt underbart framöver också. Men det var ju bra förut med. Lite som trädet på bilden visar. Det är helt gudomligt fint när det gnistrar just nu, men i höstas var det vackert för att det var guldgult och det kommer bli helt underbart när det slår ut nya löv till våren. Ohoj, vilken metafor :)

Denna bro går jag över när jag ska till träningen, igår rök det runt allt och gnistrade av alla lampor. Hög luftfuktighet ger massor av kristaller. Det är gudomligt vackert. Sånt kan jag njuta massor av och bli lycklig inombords. Vilken dravel kanske du tycker, men det ÄR ju vackert!

Hade inte staketet funnit här så hade vägen hem varit 10 min kortare. Men det fyller sin funktion iallafall. Jag kan få tvångstankar av järnvägsräls. Som om jag skulle bli överkörd trots att jag går bredvid. Får liksom en skräck trots att det finns ett staket. På ett ställe är det en trappa upp, från en grind. Den var låst som tur var! Annars kanske jag hade varit tvungen att gå över. Fy, jag gillar inte järnvägar.

Till och med en motorväg kan vara fin att titta på.

Kom nu ihåg att njuta av allt vackert också som finns när det är vintern.