22 september 2017

Då var det dags

Efter några veckor med jobb, lämna, hämta, träna, sova mm är det nu äntligen dags att åka igen. Den här gången är det lite svårare med flyg. Vi kommer vara på plats till den 10 okt iallafall även om vi landar den dagen. 

Avslut på jobbet och överlämning. Inhandla lite prylar. "Hotat" upp vagnen lite. 




Vi har en bugaboo Buffalo och är supernöjd så blir bara lite detaljer till den. 

Första setet kläder och tröjor som matchar brorsorna tänkte jag blir ett inköp också. 

Nu påväg till stugan för lite relax. 



9 september 2017

Känns som en dröm

Väl hemma på svensk mark är det svårt att förstå att det vi gjort under en vecka är sanning. Surrealistisk domstol under fem minuter, möte med vårt barn under 2h. Shopping på Seouls gator, två långflygningar inklusive redig (värmländska) jetlag i Sydkorea, träffat nya vänner etc. 
Mycket att smälta och det kommer nog ta ett tag. Får ta lite i taget helt enkelt. 



Leo är kapten som ni ser. Pappas Skypehörlurar funkar perfekt. En hit på flyget. 
Funderar dock på hur vi ska underlätta flygresan ännu mer nästa gång, vad går att göra bättre? För nästa gång kör vi ju med ett barn till. Träningsläger kanske? Det liksom känns som ett marathon. Har några idéer, får se om det går att få till. 


Att åka flygbuss är att rekommendera. Det är mycket att bära bara till hållplatsen. Nästa gång är det en väska till och ett barn till. Dra ner på packning behöver göras, sen funderar jag på en liiiiten vagn som vi tar med in på flygplatsen. Det går har jag sett. Bärsele för lilleman har vi redan. Ny väska som är lätt att dra och jag har sett det finns väskor som barn kan åka på på flygplatserna. En sån kanske? Vi reser ju rätt mycket annars också. Får se vad vi kommer fram till. 


Sista kvällen gick jag en runda och fick tag på en tekanna och ett vindspel. Tänkte köpa det förra gången vi var här men gjorde det aldrig. Ångrat det. 

Nu sista biten hem mot Karlstad efter en natt i Göteborg. 


Mycket grimaser just nu med vår stjärna. Ha ha!


7 september 2017

Domstolsdatum

Och idag var det då dags för domstol. Vi var piffade allihopa. Glömde ta kort tyvärr. Lite nervös typ. 
Nu efteråt är vi slut som människor hela bunten. 


Leo är annars den som bäst klarat allt nytt tycker vi. Han är vår stjärna. Från dag ett. 

I domstolen var vi i fem minuter. Frågorna vi fick handlade mest om känslor och hur vi upplever saker och ting. Löjligt kan man tycka, men viktigt för att säkerställa adoptionen. Det är mycket som granskas vid adoption och i grund och botten är det en bra sak för att allt ska vara rätt. 

Vi har haft en omtumlande men bra vecka i Seoul och nu ser vi fram emot att komma hit igen. Då får vi med oss lillebror hem. Då får också Leo träffa sin fostermamma som han bodde hos sitt första år i livet. Det ser han fram emot även om han inte minns henne. Det kommer bli ett känslomässigt möte. Leos funderingar är att hon kommer säga: oj vad du har växt. Du är nästan större än mig ju. Goding!  

Nu har vi en lång flygresa framför oss. Jobb som väntar och det där med analys av vår vecka här får vi ta lite pö om pö tror jag. 

Johan är ute och köper hamburgare från känd kedja. Vi är vrålhungriga. 

5 september 2017

Dagen vi väntat på i 10 månader

Äntligen fick vi träffa vår solstråle Milo. Känslan är svår att beskriva men overkligt, konstigt, omtumlande och känslostark. Vi kan inte sluta tänka på honom nu eftetåt. Kommer liksom över en hela tiden. Leo för oss tillbaka till verkligheten. Men då kommer också den helt overkliga tanken. Tänk att vi gjort det här förut och att vi fick världens bästa Leo. Som igår doppade huvudet under vattnet frivilligt. Det tog tre år att komma över den panik han visade för vatten i ansiktet första gången vi duschade. Nu kör han bara. Denna utveckling ska vi nu få vara med om igen fast med andra saker än med Leo. 

Vi laddade med fika på café innan besöket. 


Många minnen for genom kroppen när vi åkte hissen upp på på sws. Samma hiss där vi för första gången hade Leo hos oss och som jag tänkt på så många gånger efter det. 

Väl framme i familjen där Milo bor möttes vi av en kille sittandes på en bil. Han tittade och tittade. Mest på Leo. Han beskrevs av fostermamman som lugn, glad, försiktig, aktiv. Känns som en bra kombo med storebror. Ett och annat hyss ska han nog få lära sig. 
Milo kom igång efter en halv timme. Leo körde alla knep han kunde, teater, titt-ut, matade med sjögräs, visade brandbilar och det gick hem. 


Var och köpte en stämpel till Milo också. På samma ställe som Leo fick sin. Högst upp på Insadong street.  Nöjd!


Även en vikbar tavla som brukar användas i fönstren men jag kör nog min på någon byrå. 


Därefter besökte vi ett tempel. Samma som vi var på för tre är sedan. Det är skönt att göra saker igen. Känns mer hemma och nu är Leo med också. Fotade Johan och Leo vid ormens tecken då de är födda i ormens år. 


Milo är född i apans år och jag i hästens. 


Därefter promenerade vi lite och nu softar jag och bloggar lite. 







Till sist nådde vi någon OS-grej. Det gick att prova slagskott och bsrn skulle träffa en flaska i mitten. Leo fick prova och det blev succé för han satte två mitt i prick typ direkt efter varandra. Jubel och hejharop. Vi fick berätta att vi är från Sverige och då blev det ännu mer Åååååååå. Leo har nu Färjestaddräkten på. He he!


I morn träff igen och på torsdag domstol. Då åker nylånstrumporna på. Så tacksam det inte är lika varmt nu som förra gången vi var här. 



4 september 2017

I gata per vara

Känns som jag vet varför wish finns nu. Tänk er en 1km lång gata för lampor, en för mattor, en för mediciner, en för tyger och så en för leksaker. Wow, det fanns allt och lite till. 
På vägen dit följde vi de konstgjorda floden och där känns det lugnt och skönt. En våning upp myllrar det av folk. 




På vägen gick vi igenom marknaden för skor och en marknad med matstånd. Vi upptäcker olika saker varje dag. En sån idag var att det kommer matleverans på brickor ut från marknaden till andra stånd utanför som behöver lunch. Praktiskt och service. Dessutom har typ alla butiker hemkörning med hjälp av personer som kör motorcykel. Det är ett hightec land med många yrken kvar från förr. Som att man står vid en kyldisk och servar. Eller att man öppnar dörren, eller lastar in bagage på en busshållplats. Många yrken finns det och alla utför dem med stolthet känns det som. 



Till slut kom vi fram till leksaksgatan och där fanns allt. Himmelriket för småttingar. 




Men också för stora då det finns saker för dem med. Se nedan! 😂


4000 bitar lego. 

Vi promenerade hem också. Och gick förbi porten Heunginjimun. 


Som var en port i stadsmuren som skymtar här och där. 

Ikväll blir det middag på texmex-restaurang med några fler svenska familjer. Innan dess lite pool. 



3 september 2017

Fick första pirrkänslan idag.

Idag kom pirret. När vi pratade med några som är här i samma ärende som oss. Hjälp liksom! Det är nog på riktigt. Vi väntar på tidpunkt för första träffen fortfarande. Borde komma i morgon. 

Idag har vi gjort Insadong och kollat in där vi köpte Leos stämpel. Högst upp på Insadong street finn den och den var kvar. Ska bara leta upp Milos namn på Hangul. Skriftspråket i Korea. 


Handlar mat längst ner på Lotte shoppingcenter. Lätt att gå vilse. När inte Leo sitter i vagnen håller jag stenhårt i handen typ. Haft mardrömmar om att han blir borta. 

Tur hi har med vagnen. Bra att lasta i och så kan vi gå lite längre. Funkar inte i tunnelbana så bra men...


De gula markeringarna vid övergångsställena är inte bara för att synskadade ska uppmärksammas utan också för att få guidning i stan. Ställer man sig på den får man info via någon app visst. 

Nu ligger jag vid poolen och det känns som semester. Sommerset hotell bor vi på. Av anledningen att de har pool utomhus. Varmt idag. 30 och varmare i solen. 





Sov 14 timmar i natt allihopa. Var vaken i två av dem kanske men fick en chock när jag vaknade 9 i morse och gick och la oss vid 19 igår. 

2 september 2017

Framme!!

Vi har hunnit checka in på hotellet, med pool. Det var viktigt för mig och jag fick som jag ville. Sommerset högst upp och lite till vänster vid Insadong street. Vi tog promenaden ner till Lotte. Köpte lunch, snacks och lite annat.  Som vanligt, för dryga tre år sedan. Hjälp vad det gått fort. 

Konstgjorda älven, konstiga byggnader som vi så väl känner igen. 



Och tröttmössor på. Leo har verkligen gjort det jättebra. 


Under resan byggdes det lego minsann och det var det som startades när vi kom fram också. 



Leos favoritsnacks är också inköpt. Till höger. Alla barns favorit i Korea känns det som. I mitten mitt och till vänster det Johan längtar efter. Nudlar, av en viss sort. Supergoda! Han ska köpa med hem. 


Än har vi inte fått reda på när vi ska få träffa Milo. Det vi är här för. Känns overkligt och långt bort trots att vi är här. Konstigt! Kommer nog när vi fått tiden. 
Vi har väntat så länge och snart träffas vi. 


Strax under 30 skulle jag tro så snart besök vid poolen. Måste göra något för att vara vaken.